Att någonting så vackert en dag blir till skräp, hjärtekrossande.

Någonting hemskt har hänt. Jag har en seperationsångest som heter duga. Jag kan inte slänga alla dessa fina minnen tillsammans i papperskorgen. De små stunder vi nu har tillsammans räcker för att fylla det tomrum i mitt hjärta som saknas. Hade det bara vart så enkelt att få lägga er på vinden till nästa solperiod kommer skulle det vart så mycket enklare. Men nu har vi kommit fram till det vägslut där vi snart måste ta ett sista farväl. Men jag känner att denna tid ännu inte är riktigt kommen. Jag skall kämpa för att få ha er kvar som rökkompisar iallafall ett litet tag till!



Lite platta och formtappade men ändå så fina



Lite hängigare på denna bild. Men jag skall frysa fötterna av mig ett tag för att få suga in den sista av vad ni kan erbjuda mina små fossingar!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0